Tillvaron nurrar på lite för fort och jag känner att fotfästet är inte lika fast som tidigare. Hinner inte med någonting och som tidigare sjunker både självförtroden och självkänsla.
"Inte ska jag, jag kan inget , inget vet jag, alla andra är så smarta, ska jag verkligen göra det här, osv osv...". (Innerst inne så vet jag att det inte är sant.)
Jag är mest förvånad över att jag överhuvud taget tillåtet mig att hamna här varje höst ... det är ju inte så att jag vet att det blir mycket.
Med storlansering på jobbet var det kanske inte det smartaste draget att börja plugga Projektledning på IHM denna terminen (trodde inte att det var såå mycket att göra där).
Men.. har man tagit f-n i båten, får jag väl se till att han kommer hem.
Jag vet att i praktiken är det bara att försöka ta det lugnt, promenera, sova och försöka prioritera men det är inte lika lätt i verkligheten. Precis så som jag känner det nu kände jag för nästan exakt ett år sedan, så här skrev jag då.
I kväll blir det en skön promenad sedan tacos och lite vin. Sen med mitt Caramel-sticke och te ska jag avsluta kvällen (som jag tror blir kort) i soffan.
Ajajaj! Ta det försiktigt. Mycket stickmeditation rekommenderas.
SvaraRadera/Anna
Tack Anna, jag ska verkligen ta dig på orden. /Ulrika
RaderaJa, nu måste du lyssna på din kropp.
SvaraRaderaTa det lugnt och andas djupt, varva dina måsten med lite glädje.
Ha det så bra.
Kram Camilla